Vilken järnväg behöver AB Sverige?
Den 11 november samlade Omtag Svensk Järnväg näringsliv, politik och järnvägssektorn kring frågan: Vilken järnväg behöver AB Sverige? Den nya rapporten Nationell plan på ett nytt sätt visar att Sverige satsar stora belopp på infrastruktur men saknar en tydlig långsiktig målbild. Seminariet handlade därför om att flytta fokus från enskilda projekt till vad järnvägen ska leverera.
I samtalet deltog Kristina Alvendal, Accelerationskontoret, Nicklas Skår, Svenskt Näringsliv, Gunnar Alexandersson, SJ AB, Ulrika Heie (C), vice ordförande riksdagens trafikutskott samt Johan Davidson statssekreterare på Infrastrukturdepartementet. Samtalet inleddes av Henrik Dahlin, vd Green Cargo och ordförande i Tågföretagen. Diskussionen kretsade kring hur Sverige kan gå från en infrastrukturplanering som i hög grad utgår från enskilda projekt till en tydligare och mer långsiktig styrning av vad transportsystemet som helhet ska åstadkomma.
För järnvägen blir bristen på ett systemperspektiv särskilt tydlig. Järnvägen är ett sammanhängande system där nyttan av en investering på en plats är beroende av kapaciteten och standarden i andra delar av nätet. Att bygga bort en flaskhals ger begränsad effekt om nästa del av stråket inte klarar trafiken. På samma sätt kräver exempelvis längre och tyngre godståg att hela transportkedjan har rätt förutsättningar.
Rapporten föreslår därför en förändrad modell för infrastrukturplaneringen. Den politiska nivån bör tydligare besluta vad transportsystemet långsiktigt ska klara, medan Trafikverket i större utsträckning får avgöra hur dessa mål nås på ett kostnadseffektivt sätt. Bland förslagen finns en långsiktig nationell systemstrategi, sammanhängande planer för prioriterade transportstråk och ett rullande genomförandeprogram.
En annan viktig del är att näringslivets och totalförsvarets behov behöver komma in tidigare i planeringen. Det handlar ytterst om att se infrastrukturen utifrån den funktion den ska fylla för Sverige, för industrins transporter, människors resor, arbetsmarknaden och Sveriges beredskap.
För Tågföretagen är systemperspektivet centralt. De stora satsningar som nu görs på järnvägen behöver också ge mätbara resultat i form av högre kapacitet, kortare transporttider och bättre tillförlitlighet. Fokus behöver ligga på vilken nytta investeringarna faktiskt skapar i järnvägssystemet.
Seminariet satte därmed fingret på en större fråga inför nästa steg i svensk infrastrukturpolitik. Det räcker inte att diskutera vilka projekt som ska rymmas i nästa plan. Sverige behöver också en tydligare bild av vilken järnväg vi vill ha, vilka behov den ska möta och vad den ska kunna leverera.