Regeringen får inte missa framtidståget

Sverige satsar stora summor på infrastruktur. Under den kommande tolvårsperioden fram till år 2037 uppgår investeringarna till 1 230 miljarder kronor. Det kan låta svindlande, men näringslivet, Försvarsmakten och politiken – brett över blockgränserna – är överens: vi måste stärka och bygga ut våra gods- och pendlingsflöden genom landet. Järnvägen måste knytas ihop med väg, sjöfart och flyg. Det sömlösa resandet, ofta i form av pendling, är centralt.

Dessa delar står inte i motsatsförhållande till varandra – tvärtom är de länkar i en kedja som aldrig blir starkare än sin svagaste del.

Tåget är helt avgörande för att Sverige ska fungera. Varje år reser miljontals människor på järnvägen. Tonvis av gods och samhällsviktig försvarsmateriel transporteras samma väg. Järnvägen gör det möjligt för människor att ta sig till jobb och studier, för företag att leverera i tid och för landet att värna sin säkerhet. En välfungerande järnväg är ingen lyx – den är ett fundament i ett tryggt och robust samhälle.

Det som oroar är att underhållsskulden i järnvägen, enligt Trafikverkets förslag inför kommande planperiod, förväntas bestå – liksom de flaskhalsar i järnvägsnätet som redan i dag begränsar kapaciteten. Det drabbar Sverige både som industrination och som medlem i Nato. Det behövs mer pengar till järnvägen, men vi måste också få mer järnväg för pengarna.

Det senare har vi från näringslivet i olika sammanhang gemensamt lyft, bland annat genom att betona behovet av en mer affärsmässig modell för upphandling av både underhållsinsatser och förbättringsåtgärder. Med internationella förebilder i ryggen föreslog vi i maj 2025 – Tågföretagen, Almega och Innovationsföretagen – att staten bildar ett projektbolag, det vi kallat Myndighet X, och öppnar för alternativ finansiering samt fler aktörer som kan driva på effektiviteten.

Regeringen lyssnade till slut – glädjande nog – och tillsatte en utredning. Den blev klar innan jul och föreslår i sitt slutbetänkande bildandet av ett statligt projektbolag som ska hantera investeringar på omkring 100 miljarder kronor. Det är i grunden bra. Samtidigt ställer vi oss gemensamt frågan varför Trafikverket ska bestämma vilka projekt som bolaget ska ta hand om. Urvalet bör baseras på verkliga affärsmässiga behov – som att åtgärda de största flaskhalsarna och den växande underhållsskulden. Regeringen säger att ambitionen är att skapa ett mer effektivt system. Det är klokt.

Men som en logisk följd av det resonemanget bör även besluten om projekturval sättas på en mer modern och ändamålsenlig grund.

Att utredningen öppnar för OPS-lösningar är positivt. Öresundsbron, Botniabanan och Polar Structures industrijärnväg visar att alternativa genomförande- och finansieringsmodeller kan både korta byggtider och hålla kostnader nere. Men finansieringen får inte leda till höjda banavgifter som ytterligare belastar en trafik som redan kämpar i ett bristfälligt system.

Finland visar att det går att bygga snabbare utan att skicka kostnaden vidare till branschen. Sverige står inför ett vägval. Antingen fortsätter vi med en modell som i decennier levererat för lite och för långsamt, eller så genomför vi de reformer som krävs för att järnvägen ska fungera i vardagen, i kriser och i framtiden. Kunskapen finns. Exemplen finns. Det som saknats är politisk beslutsamhet. För pendlare, företag och Försvarsmakten är tiden att vänta på bättre tider – som aldrig kom – förbi.

Regeringen har nu chansen att göra något riktigt bra. Vårt gemensamma medskick till infrastrukturminister Andreas Carlson är tydligt: missa inte framtidståget som bolagsbildningen och alternativa genomförande- och finansieringslösningar innebär.

Genomför utredningens förslag – och se till att projekten inom det nya statliga bolaget väljs utifrån verkliga behov. Lyssna till näringslivets analyser och erfarenheter. Sverige har varken tid eller råd att vänta längre.

Pierre Sandberg, förbundsdirektör Tågföretagen

Fredrik Östbom, chef näringspolitik och opinionsbildning Almega

Markus Lagerquist, senior Näringslivspolitisk expert

Lina Lagerroth, senior Näringslivspolitisk expert