Infrastruktur

Tågföretagen välkomnar ​regeringens uppdrag till Trafikverket ​att stärka produktiviteten i drift, underhåll och upphandling. Uppdraget är ett steg i rätt riktning till att förbättra punktlighet, kapacitet och förtroende genom bättre data, tydligare krav och en starkare beställarroll. Samtidigt måste upphandlingar i praktiken styra mot en mer robust och tillgänglig järnväg och kombineras med långsiktiga incitament för innovation och effektiv produktion, inte bara lägre kostnader. Bristande investeringar i järnvägen slår direkt mot Sveriges tillväxt och det handlar lika mycket om hur resurserna används som hur mycket som satsas.

I veckan antog Europarlamentet formellt kapacitetsförordningen. Det är ett viktigt steg mot en bättre europeiskt samordnad planering av järnvägskapacitet. Den nya förordningen innebär ett stort skifte för svensk järnväg – från dagens efterfrågestyrda tilldelning av tåglägen till en mer förplanerad och EU-samordnad modell. Det i sin tur ställer höga krav på tidigare och mer komplex planering, nya digitala arbetssätt och ökad samordning över gränserna. Samtidigt finns utmaningar kring balansen mellan nationella och internationella behov, risk för minskad flexibilitet (särskilt för godstrafik) och en betydande implementeringsbörda för både Trafikverket och operatörer. Det är nu det riktigt stora jobbet med kapacitetsförordningen påbörjas, ett arbete som måste genomföras i nära samarbete mellan alla aktörer som påverkas.

Valet närmar sig med stormsteg och vi ser allt fler utspel och debatter bland politiker. Det är onekligen ett spännande valår där det framkommer att vi befinner oss i ett svårnavigerat politiskt landskap. Under söndagens …

​Regeringen har nu presenterat sin nya infrastrukturplan​. Det är positivt att finansminister Elisabeth Svantesson inledde presskonferensen genom att belysa infrastrukturens betydelse för Sveriges tillväxt och konkurrenskraft, något som vi på Tågföretagen, och via Omtag Svensk Järnväg, har påtalat under en lång tid. När järnvägen inte levererar i tillräcklig utsträckning påverkas hela samhällsekonomin. ​Redan i dag riskerar industriinvesteringar på omkring 35 miljarder kronor och upp till 400 000 industrijobb att påverkas av brister i järnvägssystemet​.

Järnvägen har under lång tid haft svårt att möta samhällets samlade behov av både resor och transporter. Sedan år 2000 har transporttiden för godståg mellan Hallsberg och Göteborg ökat med omkring 40 procent. Samtidigt har restiderna i persontrafiken mellan Stockholm–Malmö och Stockholm–Sundsvall förlängts med cirka 30 minuter. Punktligheten har försämrats, särskilt i de mest trafikerade stråken och noderna, vilket påverkar både vardagspendling, långväga resor och industrins transporter.

På trettio år har trafiken på den svenska järnvägen ökat med 65 procent utan att järnvägsnätet har underhållits eller byggts ut. Det talas mycket om underhållsskulden och Trafikverket har nu satt ett måldatum för återtagandet av den till år 2050. Med nuvarande inriktning kommer dock endast 10 procent av underhållsskulden att återtas de närmsta tolv åren. Det innebär fortsatt stora utmaningar på järnvägen och för tågoperatörerna. Det är positivt att det har börjat återinvesteras pengar i underhållet av järnvägen, och mer pengar behövs, men det handlar också om rätt förutsättningar för de entreprenörer som ska utföra underhållsarbetet.

Ett välfungerande järnvägsunderhåll är avgörande för punktlighet, kapacitet och tillförlitliga transporter i hela landet. På trettio år har trafiken på den svenska järnvägen ökat med 65 procent. Detta har skett utan någon större utbyggnad av järnvägsnätet samtidigt som det satsats för lite på underhåll. Resultatet är trängsel på slitna spår. ”Underhållsskulden”, det vill säga vad som krävs för att återställa spår, växlar, broar, kontaktledningar och annat till gott skick, uppgår till 91 miljarder kronor