Bygg inte infrastrukturen efter gårdagens trafikflöden
Det finns en risk att politiker optimerar gårdagens transportsystem i stället för att bygga den förmåga som framtiden kräver. Det skriver Tågföretagen i en debattartikel i Altinget den 14 oktober.
I förra veckan presenterade Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) rapporten Mer pang för pengarna, ett arbete lett av den välkände ekonomen Klas Eklund tillsammans med en redaktion bestående av framstående forskare och företrädare för svenskt näringsliv.
Rapporten har rätt i en central fråga: Sverige måste få mer nytta av de hundratals miljarder som satsas på transportinfrastruktur. Genomförandeförmågan behöver stärkas, kostnaderna hållas tillbaka och fler sätt att organisera stora projekt prövas. Men slutsatsen kan inte vara att staten främst ska välja bort projekt utifrån dagens samhällsekonomiska kalkyler. Då riskerar vi att optimera gårdagens transportsystem i stället för att bygga den förmåga som framtiden kräver.
Glädjande nog lyfter rapporten fram Tågföretagens förslag om en ”Myndighet X” som en viktig del i en framtida reformering av Trafikverket. Rapporten understryker också betydelsen av ett bättre och mer långsiktigt underhåll av infrastrukturen, en fråga som Tågföretagen har drivit.
Järnvägen är ett integrerat system där nyttan av en investering beror på hur resten av nätet fungerar. Kapacitet, punktlighet och robusthet skapas inte projekt för projekt, utan genom att hela stråk och knutpunkter fungerar tillsammans. Det talar för att staten först formulerar långsiktiga funktionskrav och därefter prövar vilken kombination av underhåll, reinvesteringar, mindre åtgärder och ny kapacitet som bäst uppfyller dem.
Framtiden kan inte läsas av direkt utifrån dagens trafikflöden. Nya industrietableringar kan på kort tid förändra transportbehoven i en region och skapa efterfrågan som inte fångas upp i prognoser byggda på dagens mönster. Det betyder inte att varje möjlig etablering ska motivera en investering. Det betyder att kalkylerna måste användas inom ramen för en genomtänkt bild av vilken kapacitet Sverige vill ha för framtidens näringsliv.
Underhållet visar samma systemberoende. En hårt utnyttjad järnväg måste både klara trafiken och ge utrymme för att underhålla och förnya anläggningen. Om varje investering bedöms isolerat finns en risk att värdet av sådan systemkapacitet underskattas.
Även totalförsvarets behov illustrerar att alla relevanta värden inte enkelt kan fångas i traditionella lönsamhetskalkyler. Robusthet, redundans och möjligheten att upprätthålla transporter när delar av systemet slås ut kan vara avgörande, även om de används sällan i normalläge.
Detta är inte ett argument mot samhällsekonomiska analyser. Tvärtom. De är nödvändiga för att hushålla med skattebetalarnas pengar. Men de bör svara på frågan hur vi når en beslutad transportförmåga till lägsta samhällsekonomiska kostnad, inte ensamma avgöra vilken transportförmåga Sverige ska ha.
Här går det att förena rapportens krav på bättre genomförande och ekonomisk disciplin med ett tydligare systemperspektiv. Staten bör först slå fast vilken kapacitet, tillgänglighet och robusthet järnvägen ska erbjuda framtidens resande, näringsliv och totalförsvar. Därefter kan olika lösningar jämföras och prioriteras. Först när målet är tydligt går det att avgöra vilka investeringar som behövs och vem som bäst bör genomföra dem.
Pierre Sandberg, förbundsdirektör Tågföretagen