Regelverket får inte bli ett hinder för järnvägens digitalisering

CER efterlyser därför ett regelverk som bygger på tre principer: proportionalitet, förutsägbarhet och rättssäkerhet. Kraven ska vara rimliga, aktörerna ska veta vad som gäller i god tid och reglerna ska tillämpas på ett tydligt och konsekvent sätt.

Tågföretagen delar den bilden. Vi har länge lyft behovet av att införandet av ERTMS sker med tydliga regler, realistiska tidsplaner och rimliga kostnader för de företag som ska investera i den nya tekniken. Myndighetsprocesser får inte bli så omfattande att de försenar eller fördyrar omställningen.

Men frågan handlar inte bara om enskilda godkännandeprocesser. Det finns också en större utmaning som alltför sällan diskuteras: den samlade styrningen av utrullningen av ERTMS och den därtill kopplade införandet av kommunikationslösningen FRMCS.

Efter mer än tre decenniers utveckling har ERTMS ännu inte fullt ut levererat visionen om ett kostnadseffektivt, interoperabelt och enkelt europeiskt system. Samtidigt fortsätter regelverket att växa. Beslutsprocessen är i grunden politisk, där nya krav successivt tillförs genom europeiska förordningar och beslut. Däremot saknas ofta mekanismer för att ta bort äldre krav eller väga nya krav mot ökade kostnader och genomföranderisker.

Det saknas också tydliga ekonomiska mål för ERTMS och FRMCS. När målen inte är definierade blir det svårt att följa upp om investeringarna ger önskad effekt eller att avgöra om nyttan inte längre står i proportion till kostnaderna.

Risken är att utvecklingen drivs av alltför många olika aktörer med olika perspektiv och intressen, samtidigt som helhetsperspektivet försvagas. Resultatet kan bli ökande komplexitet, längre införandetider och högre kostnader för järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare.

ERTMS och FRMCS bör inte ses som två separata projekt, utan som delar av samma digitala omställning av järnvägen. Medan ERTMS är det gemensamma europeiska systemet för trafikstyrning och tågskydd ska FRMCS tillhandahålla den kommunikation som framtidens järnväg är beroende av.

Det är därför avgörande att Europeiska Järnvägsbyrån, ERA, Trafikverket och övriga infrastrukturförvaltare säkerställer en hållbar och genomförbar planering av införandet. De tekniska ambitionerna måste gå hand i hand med finansiering, kapacitet att integrera ombordutrustning på loken och realistiska tidplaner.

I Sverige är utmaningarna särskilt tydliga. Det har nu gått närmare två år sedan Trafikverket fick i uppdrag att utforma ett stödsystem för ombordutrustningen, men det är ännu inte på plats. Samtidigt framstår målet om att samtliga svenska fordon ska vara ombyggda till 2030, vilket ser allt svårare ut att nå. Det understryker vikten av att kombinera höga ambitioner med en genomförandeplan som fungerar i praktiken.

För Tågföretagen är det avgörande att införandet av ERTMS och FRMCS sker på ett sätt som är möjligt att genomföra i verkligheten. Därför driver vi att omställningen ska kombineras med:

Digitaliseringen är nödvändig för att stärka järnvägens konkurrenskraft och skapa ett mer sammanhållet europeiskt järnvägssystem. Men om Europa ska lyckas krävs inte bara ny teknik. Det krävs också bättre styrning, tydligare prioriteringar och ett större fokus på att få investeringarna genomförda i praktiken. Regelverket måste vara ett stöd för omställningen, inte ett hinder.