Järnvägen går inte som på räls – politikerna måste agera
Sverige behöver inte ännu en mandatperiod som avslutas med en längre lista över nya projekt några månader före ett val. Nu krävs ett skifte i synsätt: från projektlista till strategi, från objekt till funktion, från partipolitik till långsiktighet och bred samsyn. Det skriver Tågföretagen tillsammans med Green Cargo, SJ och VR City Traffic i en debattartikel i Dagens industri den 2 november.
Under den gångna perioden har takten i underhållsinvesteringarna i järnvägssystemet ökat rejält vilket är positivt. Men Sveriges slitna och hårt belastade järnvägssystem kräver att beslut och planering av järnvägsinfrastrukturens utveckling sker på rätt sätt. Frågan som inte ställs idag men som borde ställas är: vilken järnväg behöver AB Sverige och leder investeringarna dit?
I ett samhälle där det mesta blivit bättre har järnvägen på flera avgörande områden utvecklats i motsatt riktning. Exempelvis har restiden mellan Stockholm och Göteborg ökat samtidigt som transporttiden med godståg mellan Hallsberg och Malmö blivit väsentligt längre. Funktionen har försämrats trots stora investeringar och tillgång till tekniska framsteg i samhället i övrigt.
Den nationella planen beskrivs ofta som statens långsiktiga plan för utveckling av landets transportinfrastruktur, men den saknar både nationellt perspektiv och plan. Det är ingen plan i betydelsen att realisera ett mål för en väl fungerande helhet. Sverige behöver därför en planering av infrastrukturen som utgår från vilken funktion järnvägen ska fylla och vilka mål den ska uppnå, där staten anger en långsiktig riktning och fastställer mätbara mål för de mest kritiska stråken i järnvägssystemet, som den nord-sydliga förbindelsen med norra Sverige samt stråken ut på exportmarknaderna via Göteborgs hamn och Öresundsbron.
Sådana konkreta mål är exempelvis vilken kapacitet som ska finnas, restider, förstoring av arbetsmarknadsregioner, godsflöden, förmåga för omlastning mellan olika trafikslag och robusthet. Målen behöver beslutas på högsta nivå, vilket skulle underlätta och effektivisera professionella beslut om rätt genomförande. Då skulle ett planbeslut ge den långsiktighet som totalförsvar, näringslivet och de som trafikerar järnvägen behöver.
I dagens planering av infrastrukturen har mål och strategi ersatts av att lönsamheten för varje projekt jämförs. Kalkyler av den samhällsekonomiska nyttan är kalkyler är viktiga, men sådana beräkningar kan inte ersätta en långsiktig strategi för utvecklingen av transportsystemet. Kalkyler har svårt att fullt ut fånga värdet av robusthet, beredskap och framtida handlingsfrihet. Det är därför viktigt att de används som komplement till tydliga mål och strategier. Dessutom behöver kalkyler även göras på övergripande nivå, det vill säga beräkning av nytta för åtgärder i ett genomgående transportstråk och för hela det nationella systemet.
Tågföretagen har identifierat tio kritiska flaskhalsar som utgör centrala hinder i det svenska järnvägssystemet. Att endast två av dem åtgärdas i den nyligen beslutade infrastrukturplanen visar begränsningarna i ett planeringssystem där enskilda problem hanteras var för sig. Järnvägens nyttor och beroenden sträcker sig långt utanför det enskilda objektet. Exempelvis ger två nya spår mellan Uppsala och Stockholm inte bara nytta för pendlare just där, utan stärker också kapaciteten och tillförlitligheten i stora delar av det svenska järnvägsnätet.
Järnvägen är en central del av transportsystemet för näringsliv, totalförsvar och människors vardag. På andra samhällsområden av motsvarande strategisk betydelse har Sverige valt en beslutsmodell där tydliga mål och överenskommelser skapar långsiktighet. Pensionssystemet bygger på breda politiska överenskommelser. Försvarspolitiken vilar på långsiktiga inriktningsbeslut. Gemensamt för dessa områden är att de anses vara alltför viktiga för att präglas av kortsiktighet. Transportinfrastrukturen borde behandlas på samma sätt.
Näringslivet behöver kunna fatta långsiktiga beslut om etableringar, produktion och logistik. Utan förutsägbarhet finns en risk att investeringar, innovation och arbetstillfällen hamnar utanför Sverige.
Eftersom järnvägen är en del av totalförsvaret måste detta också få ett tydligt genomslag i infrastrukturplaneringen i ett tidigt skede. Försvars- och beredskapsperspektiven behöver därför integreras i de prioriteringar och investeringar som formar framtidens transportsystem.
Sverige behöver inte ännu en mandatperiod som avslutas med en längre lista över nya projekt några månader före ett val. Nu krävs ett skifte i synsätt: från projektlista till strategi, från objekt till funktion, från partipolitik till långsiktighet och bred samsyn.
Pierre Sandberg, förbundsdirektör, Tågföretagen
Henrik Dahlin, vd för Green Cargo AB
Jonas Abrahamsson, vd & koncernchef för SJ AB
Janne Hattula, SVP för VR City Traffic