Försämrad punktlighet under 2022
Fler människor och företag behöver välja järnvägen. För att detta ska ske är det därför centralt att järnvägen blir mer pålitlig och att fler tåg ankommer och avgår i tid – detta lyfter Tågföretagen i reformagendan för just fler människor och gods på järnvägen. Under 2022 uppmättes dock låg punktlighet med förseningar som har medfört stora kostnader för järnvägsföretag, resenärer och transportkunder. Sett till resenärerna och de samhällsekonomiska kostnaderna för förseningar består dessa främst av ökad restid till följd av försenade eller inställda tåg. Den gamla devisen att ”tid är pengar” gäller – resenärers förseningstid är därmed en större uppoffring än själva restiden.
För att ett tåg ska räknas som punktligt behöver det nå slutdestination inom 5 minuter efter avsatt tid. Målet är att 95 procent av persontågen ska nå slutstation inom 5 minuter. Punktlighet rapporteras ofta i media och är ett utvecklingsområde i branschen. Även mindre störningar kan få omfattande uppmärksamhet, både i fikarummet på arbetsplatsen och i media. Att kunna känna tillit till att tåget avgår och ankommer i tid är en av järnvägens grundbultar och stora målsättning. Med en avreglerad marknad är punktligheten tätt sammankopplad med kundnöjdhet och tågföretagens lönsamhet. Med detta kan vi konstatera att punktligheten dels är ett samhällsintresse, dels ett gemensamt intresse för hela järnvägsbranschen. Tillsammans för Tåg i Tid, TTT, arbetar med det branschgemensamma målet om att 95 procent av alla tåg ska komma i tid. Här kan du läsa TTT:s årsrapport för 2022.
Under åren har punktligheten varierat en hel del, ofta beroende på olika väderförhållanden med både kalla vintrar och ovanligt varma somrar. Mellan 2001–2009 var punktligheten relativt hög, men mellan 2010 och 2011 var punktligheten lägre som konsekvens av bland annat återkommande vinterutmaningar.
Sommaren 2018 uppmättes en låg nivå av punktlighet, framför allt på grund av den extremt varma sommaren i Sverige. Sedan dess är 2019 det enda året som kan betraktas som ett normalår. Visserligen uppmättes hög punktlighet under pandemiåren 2020 och 2021 men dessa kan inte betraktas som jämförelseår eftersom både resandet och trafiken gick ned kraftigt.
Med 2022 i backspegeln kan vi nu se att punktligheten åter var låg under det gångna året. Enligt statistik från Trafikanalys uppmättes under 2022 den lägsta punktligheten jämfört med de senaste tio åren. Endast 87,1 procent av alla planerade persontåg nådde sin slutdestination högst fem minuter efter tidtabellen. Övriga tåg ankom ännu senare eller ställdes in med kort varsel. Lägst punktlighet fick långdistanstågen som hamnar på drygt 71 procent. Pendeltågen å andra sidan och övriga kortdistanståg uppmäter dock högre punktlighet på drygt 92 procent.
Tittar man på året över lag och punktligheten månadsvis var den som högst i juli då 89,2 procent av tågen ankom till slutdestination senast fem minuter efter tidtabell. Lägst var punktligheten i mars månad och låg då på 84,9 procent. Jämfört med mars 2021 är detta en försämring med drygt 6 procentenheter. December månad uppvisar dock bättre siffor då punktligheten ökade med 1,7 procentenheter jämfört med motsvarande period 2021.
Många och omfattande förseningar har en direkt effekt på efterfrågan på tågresor. Likaså medför förseningar stora kostnader för transportkunder vars leveranser behöver ske inom utsatta tidsramar. Förseningar hämmar därmed utvecklingen mot ökad transporteffektivitet och överflyttningen av transporter till järnväg.
Samtliga faktorer som nämns ovan utgör direkt ekonomisk belastning på järnvägsföretagen genom ökade kostnader för ersättningar till resenärer, kostnader för ersättningstrafik och ökade kostnader för tågproduktion till följd av längre restider. För godstrafiken består kostnaderna av ökade kapitalkostnader för godset till följd av längre restider samt intäktsförluster som kunder åsamkas vid förseningar då godset kommer fram för sent och tappar värde.
Vi vet att de totala kostnaderna för samhället är höga. I tider där inflationen stiger är konsekvenserna av detta än mer påtagliga. De högst uppmätta kostnaderna för förseningar är åren 2018 och 2022 och ligger på cirka 7–8 miljarder kronor per år. Jämför man detta med 2020 som är ett år då punktligheten var högre för både person- och godstrafik så var samhällskostnaden 2,5 miljarder kronor – samtidigt var då efterfrågan på persontrafik hälften så hög som idag på grund av coronapandemin. 2019, som räknas som ett normalår, låg kostnaderna på cirka 4 miljarder kronor. Det ska tilläggas att järnvägsföretagens merkostnader i schablonen som ligger till grund för dessa beräkningar svarar för cirka 11 procent av de totala kostnaderna och intäktsförluster svarar för 23 procent.
Med detta kan vi konstatera att utvecklingen när det kommer till punktlighet inte riktigt går som förväntat. Trots att många orsaker till förseningar inte går att styra över – exempelvis väderförhållanden – finns flera faktorer som påverkade förseningarna under 2022 och som behöver diskuteras.
Stora kapacitetsbrister i infrastrukturen och en växande underhållsskuld är faktorer som ofta bidrar till förseningar. Banarbeten som leder till omfattande avstängningar av spår i kombination med kapacitetsbrister bidrar till förseningar – även om det är nödvändiga åtgärder. Planeringen av underhåll samt kapacitetshöjande åtgärder är därmed viktiga aspekter som behöver tas i beaktan när vi pratar om förseningar. Hur väl man planerar trafiken i förhållande till barnarbeten samt hur man investerar i upprustningen av järnvägen kan ha betydande effekter på förseningar och kostnader. Klimatförändringarna i sig innebär att Trafikverket behöver ha en plan för hur man skyddar infrastrukturen och minimerar vädrets påverkan på järnvägen.
Införandet av det nya planeringssystemet MPK under 2022 medförde och medför fortsatt stor påverkan på tågens tillförlitlighet. Med ett system som inte levererar tåglägen i tid, där nya tekniska utmaningar upptäcks på daglig basis och som kräver stora personella resurser, ökar belastningen på järnvägsföretagen ytterligare – både ekonomiskt och arbetsmiljömässigt. Med ett oförändrat läge riskerar punktligheten, kostnaderna och järnvägens hela attraktivitet att hämmas ytterligare under innevarande år.