”Tänk järnväg när ni etablerar logistikfastigheter” – det framförde Gustaf Engstrand, näringspolitisk chef Tågföretagen, på Fastighetsvärldens seminarium Logistik & Fastigheter den 4 februari. Där diskuterade han fokus för etableringar av nya logistikcenter tillsammans med Tomas Tangerås, docent och forskare elmarknader på Institutet för näringslivsforskning.
Vi ser ett allt större intresse från näringslivet att välja järnvägstransporter och detta uppdämda behov bör återspeglas vid etableringar av logistikanläggningar, terminaler, etc så att anslutningar till järnväg finns med redan i den tidiga planeringen av investeringen. En modern logistikfastighet har industrispår ända fram till dörren. Därmed kan vi optimera förutsättningarna för att flytta över gods till järnvägen för de långa transportstråken på järnväg genom Danmark till och färja till Tyskland, alternativt direkt till hamnarna.
Det finns dock en risk att infrastrukturinvesteringarna i stort inte hänger med. Det gäller Trafikverkets järnvägsnät och bangårdar, men även anslutningar till hamnar och terminaler i annan regi. Bristen på konkurrenskraft för järnvägen med ständigt ökande banavgifter, ont om plats i tidtabeller i rusningstid, kostnader och tid för terminalhantering av trailers och containers, konkurrens från underprissatt vägtrafik, är några av utmaningarna. Men vi ser möjligheter framåt i allt detta. Nuvarande och kommande nationell plan för infrastrukturen tar oss en bit mot målet men Sverige behöver satsa ännu mer för att klara konkurrenskraften.
Det är trångt i järnvägssystemet och det beror delvis på underhållsskulden som uppgår till 43 miljarder kronor, mängder med banarbeten måste få plats. Men kapaciteten behöver också öka. Det behövs nya stambanor mellan Stockholm – Göteborg och Stockholm – Malmö. Då kan godstågen smidigt åka till kontinenten. − Det händer mycket nu med ny nationell plan. Det är stora satsningar på järnvägen, men de kommer inte att räcka till, säger Gustaf Engstrand.
Ett annat hot mot nya etableringar är eltillgången, enligt Tomas Tangerås, även om vi inte har haft elbrist än i Sverige. Men det finns också möjligheter för nya etableringar. På en lokal marknad kan företag genom att ha flexibilitet i elanvändningen köpa billigare el, men också sälja el. Vilket gör att går från kostnad till resurs i systemet. Tomas Tangerås tycker också att politikerna borde sluta prata om elöverskottet. Det handlar om den genomsnittliga elanvändningen. Vi behöver el hela tiden, det är effekttopparna som skapar problem och som politikerna borde prata om.
Lyssna på Gustaf Engstrands inlägg i paneldiskussionen från ca 1 tim 13 min, där även utvecklingen av standarder för elvägar kommenterades inklusive en varning för ett ”betamaxsyndrom” om Sverige skulle välja en elvägsstandard som ingen vill ha när den väl tas i drift.