Hoppa till innehåll
Almega Sök

Sverige talar gärna om klimatomställning och konkurrenskraft. Men på järnvägen kan verkligheten se annorlunda ut. Malmbanan – livsnerven för näringslivet i Norrbotten – kommer att bli en bromskloss för industriexpansionen i norr. Malmtransporter trängs med laxtransporter från Norge och turisttrafik på en illa underhållen järnväg som redan i dag har kapacitetsbrist – långt innan de nya industriprojekten ens är på plats.

LKAB bidrar stort till statskassan, men det får inte tas för givet. Verksamheten verkar på en hårt konkurrensutsatt internationell marknad. På sikt behövs en utbyggnad med dubbelspår, men redan nu måste Malmbanan förstärkas för att klara tyngre tåg – en åtgärd som skulle ge den nödvändiga kapaciteten på kort sikt.

Regeringen har visserligen tidigarelagt förlängningar av mötesstationer och bangårdar. Det är ett steg i rätt riktning, men långt ifrån tillräckligt. Att öka kapaciteten med 30 procent på en delsträcka löser inte problemet när hela systemet är överbelastat. Det handlar om en bana som är avgörande för LKAB:s och SSAB:s framtidssatsningar – projekt som ska göra Sverige världsledande i fossilfri stålproduktion och stärka Europas självförsörjning av sällsynta jordartsmetaller och fosfor för produktion av konstgödsel.

Malmbanan är dessutom en av de tio mest kritiska flaskhalsarna i det svenska järnvägssystemet, enligt rapporten ”Från trängsel till tillväxt” från Omtag svensk järnväg. Rapporten konstaterar att exportföretagen som använder Malmbanan saknar alternativa transportvägar och att en ökad satsning därför är helt nödvändig för hela den norrländska industrins utvecklingsmöjligheter. Därtill lider banan av eftersatt underhåll som leder till driftstörningar och tågstopp.

Bristande underhåll innebär också hastighetsnedsättningar på vissa sträckor, vilket försvårar transportplanering och förlänger ledtiderna. Växlar, kontaktledningar och signalsystem behöver moderniseras. Om företag inte kan lita på stabila och effektiva transporter riskerar nyetableringar och expansion att utebli. De stora industrisatsningarna i Norrbotten – från nya gruvor till förädlingsindustri – kräver en pålitlig infrastruktur.

Malmbanan har också en central roll för svensk beredskap. Som strategisk transportled för både industri och försvar är dess tillförlitlighet avgörande för såväl Sverige som Nato. Ett överbelastat och störningskänsligt järnvägsnät försämrar vår förmåga att snabbt transportera militärmaterial och personal vid kris.

Inom kort beslutar regeringen om en ny nationell plan för infrastrukturen. Den ska gälla mellan 2026–2037. Vår förhoppning är att denna plan inte blir ett lapptäcke av kortsiktiga räddningsåtgärder. Den måste ta ett helhetsgrepp om Malmbanan. På kort sikt finns välkända åtgärder som snabbt stärker kapacitet och tillförlitlighet: höjd bärighet, längre mötesstationer, förebyggande underhåll och införande av ERTMS. Partiella dubbelspår kan ge stora effekter relativt snabbt.

Men långsiktigt är slutsatsen tydlig: dubbelspår är inte en regional önskan, utan en nationell nödvändighet. Kostnaden för investeringar ska vägas mot alternativet – återkommande produktionsstopp, uteblivna investeringar, förlorade exportintäkter och ökad sårbarhet i totalförsvaret. Vi efterfrågar en tydlig tidsplan för upprustningen av Malmbanan. Slutmålet bör vara dubbelspår, och dubbelspårsliknande kapacitet som delmål. Då krävs konkreta beslut om investeringar i dag, inte bara allmänna ambitioner. 

Vi har inte tid att dra saker i långbänk – Malmbanan borde varit upprustad sedan decennier tillbaka. Tågföretagen och LKAB anser att regeringen och ansvariga myndigheter nu behöver agera snabbt och beslutsamt. Det är dags att gå från ord till handling.

Linda Bjurholt, Logistikchef LKAB
Pierre Sandberg, Förbundsdirektör Tågföretagen