Tågföretagens tankar om regeringsbildningen
Efter förra veckans statsministeromröstning blev det klart att Ulf Kristersson blir Sveriges 35:e statsminister. Dagen efter omröstningen presenterade Ulf Kristersson den tillträdande regeringens regeringsförklaring i riksdagen. Regeringsförklaringen präglas av frågor rörande migration, integration, lag och ordning samt energipolitik. Likt innehållet i Tidöavtalet nämns inte vikten av infrastruktur och järnvägens utveckling på någon detaljerad nivå. Regeringen konstaterar dock i regeringsförklaringen: ”Behoven inom den svenska infrastrukturen är stora och underhållet är eftersatt. Satsningar på järnvägen ska i första hand underlätta för arbetspendling och godstrafik, som stärker jobb och tillväxt.” Det återstår därför att se hur järnvägsfrågorna kommer att hanteras och vilket utrymme de kommer få exempelvis i budgeten när den presenteras i november.
Något som följer med den nya regeringens politik är att fokuset på näringsliv och konkurrenskraft blir starkare, vilket kan vara gynnsamt för branschen, exempelvis för järnvägens betydelse för konkurrenskraften i stort och för företagens klimatomställning.
Infrastrukturdepartementet ombildas nu till Landsbygds- och infrastrukturdepartementet där Andreas Carlson (KD) blir bostads- och infrastrukturminister. I en kommentar på Twitter efter regeringsförklaringen anger Andreas Carlson att han ska verka för att rusta upp det svenska väg- och järnvägsnätet samt satsa på bostadspolitiken. Det är ett faktum att ministerns fokus kommer vara delat mellan infrastruktur och bostadsfrågor. Utifrån flera aspekter såsom bostadsbrist, hyressättning och inflation kan bostadsfrågorna antas vara högt prioriterade för allmänheten och för politiken. Hur kan detta komma att påverka tillgängligheten och ambitionerna för utvecklingen av järnvägen? Sveriges bostadspolitik är – och borde vara än närmare – sammankopplad med den nationella infrastrukturplaneringen. Vi vet sedan tidigare att Andreas Carlson intagit en positiv syn på utbyggnad av järnväg i landet kopplat till just bostadsbyggande.
Att upprätta ett Klimat- och näringslivsdepartement, tillsätta en Energi- och näringslivsminister samt avskaffa Miljödepartementet och ”trycka in” miljö- och klimatfrågor i detta departement återspeglar också Tidöavtalets innehåll. Energifrågan är på toppen av agendan. Miljöfrågor som har direkt koppling till exempelvis klimatsmarta transporter, incitament för företag att ställa om och välja klimatsmarta transporter borde dock inte hamna i skymundan. Av samma skäl. Det är naturligtvis av största vikt att välja energieffektiva lösningar och i detta avseende finns fortsatt all anledning att trycka på järnvägens bidrag till att främja konkurrenskraften.
Foto: Johannes Frandsen/Regeringskansliet