Remiss av kommissionens förslag till förordning om användning av järnvägsinfrastrukturkapacitet i det gemensamma europeiska järnvägsområdet
Tågföretagens initiala bedömning är att förslaget på sikt kan få betydande konsekvenser för utvecklingen av svensk järnväg. Den slitna svenska järnvägen har redan nått kapacitetstaket. Det finns en risk för att den kommande regleringen än mer accentuerar intressekonflikter mellan olika segment i järnvägssystemet. Idag samsas godstrafik med regional och långväga persontrafik på våra spår. Järnvägens användning balanseras mellan å ena sidan de långsiktiga behoven och å andra sidan behovet av flexibilitet och anpassningsbarhet till stigande eller ändrad efterfrågan på järnvägstransporter, inte minst inom godssegmentet. Vi ser med viss oro på risken för att suboptimeringar kan leda till att ett samhällsekonomiskt effektivt utnyttjande av infrastrukturen inte kan uppnås i enlighet med de transportpolitiska målen.
Intressekonflikterna på den svenska marknaden kommer att påverkas inte bara av förordningens slutliga utformning, utan även av tillämpningen i de delar där regelverket tillåter nationell tolkning, på medlemsstatsnivå liksom på infrastrukturförvaltarnivå. En smart och – mot transportmarknadens behov – lyhörd implementering blir därmed avgörande för den framtida svenska järnvägsmarknaden att leverera på en högt ställd förväntan från industrin, näringslivet och samhället. 2
Sverige stoltserar med en av Europas mest avreglerade järnvägsmarknader. Vi utgör ett positivt exempel för stora delar av världen om hur en avreglering kan genomföras, samtidigt som det självfallet finns områden där det återstår en del arbete för att skapa en välfungerande järnvägsmarknad. Hur marknadstillträdet sker i praktiken och möter en ny aktör har särskild betydelse för den avreglerade marknadens funktion. Här är förutsebarhet i regelverk, risker och kostnader den viktigaste aspekten och den måste tas på största allvar. I ljuset av detta är det särskilt välkommet att regleringen av infrastrukturförvaltarens ansvar för tilldelade tåglägen – dvs affärsreglerna parterna emellan – skärps, med tydliga inslag av kompensation för den skada som åsamkas den andra parten vid bristande avtalsuppfyllelse är välkommet.
Tågföretagen välkomnar i grunden en längre framförhållning i planeringsprocessen men bedömer att en modell med högre grad av förplanerade tåglägen kan förändra förutsättningarna för järnvägsmarknaden, med effekter som bör undvikas på den avreglerade svenska marknaden. Exempelvis bör den förplanerade kapaciteten i kapacitetsutbudsplanen inte baseras på alltför generiska egenskaper, såsom hastighetstyp, inte heller inom respektive marknadssegment. De långa ledtiderna i planeringen kan vidare missgynna aktörer som inte fullt ut arbetar utifrån en utbudsstyrd planering av trafiken.
Möjligheten att bevilja ramavtal återkommer som en möjlighet och Tågföretagen ser en risk för att tågmarknaden kopplas starkare till de aktörer som har längre planeringshorisonter och driver finmaskiga nätverk, vilket försvårar för genomgående trafik. En central fråga som måste besvaras är hur nytillkommen efterfrågan, dvs nya marknadsandelar för järnvägen i stort, ska hanteras i relation till beviljade ramavtal. Som regeringen framhåller i faktapromemorian förväntas ramavtal bli eftertraktat av den offentligt finansierade kollektivtrafiken som har stabila ekonomiska förutsättningar och långa planeringshorisonter, och till viss del eftersträvar styva tidtabeller. Styva tidtabeller torde inte gagna ett effektivt kapacitetsutnyttjande oavsett om de är förplanerade eller inte.
Tågföretagen bedömer att fungerande ramavtal förutsätter en träffsäkerhet i den rullande planering som inte är möjlig att uppnå i ett förplanerat läge. I dagsläget är det dessutom omöjligt att förutse om den rullande planeringen blir något som den svenska marknaden anammar.
Sverige kommer som en följd av regleringen, liksom övriga EU:s medlemsstater, stimuleras att mer konkret ta ställning till vad järnvägens roll i transportsystemet ska vara i framtiden. Mot denna bakgrund anser Tågföretagen att en nationell tågstrategi bör utvecklas parallellt med implementeringen av det nya ramverket. Från Tågföretagens sida vill vi framhålla att en sådan strategi så långt möjligt fortsatt bör bejaka en marknadsdriven järnvägstrafik och undvika en långtgående politisk detaljstyrning av utbudet. Det är också av stor vikt med en tydlig plan för den svenska implementeringen av förordningens regelverk.